Livet som blockspelare

Livet som blockspelare

 

Vad jag kan säga, har jag världens bästa jobb. Min arbetsplats är stranden och gymmet, kan det bli bättre?. Jag får göra det jag älskar och brinner för. Alla har sina dåliga dagar på jobbet så är det bara. Igår var inte riktigt min.

För en månad sedan så stukade jag mitt ringfinger på min högerhand av en spike från en av killarna Caio. Mitt finger svullnade upp och blev stort och blått. (inte så nice). Jag har tejpat den sedan dess tills förra fredagen. Då fick jag ytterligare två fingrar stukade på HÖGER handen. Man kan säga att jag har två ”fungerande” fingrar på högern. Är det optimalt eftersom jag är högerhänt?, Nej, det är det inte.

Så igår fick jag ytterligare en riktig smäll på lillfingret och den svullnade upp och gjorde svinont. Jag trodde jag hade brutit den. Men när jag vågade känna och titta efter så var den där.

Jag gick av banan och fick is som skulle läka det lite snabbare. I mina ögon så var det en paus från smärtan. Efter en stund så gick jag tillbaka och tränade resterande träningen. (spanade in handen lite då och då under träningen och kände hur tejparna på fingrarna blev tajtare och tajtare….)

Det som jag vill komma fram till med det här är att jag älskar fortfarande att blocka, jag är inte rädd att bli av med mina fingrar. Det bästa med blockandet är när jag är framför bollen och ser i slowmotion att ”det spelar ingen roll vad den andre personen gör med bollen, jag kommer blocka ner den”.

Här är ett litet klipp när jag blocktränade:

Leave a reply