Va! Är vi vidare…

Va! Är vi vidare…

Yes, så var reaktionen när Karin kommer till mig medan jag äter lunch. Vi hade just vunnit vår sista gruppspels match mot fransyskorna 2-1. Vi skulle vunnit 2-0 och det såg ljust ut när vi ledde andra set med 14-7. Men sedan så gick det väldigt fort och det kändes som poängen bara rullade på i mega fart.

I tredje sett tog vi matchen med en enorm aggressivitet och vann med 15-8. Vi var glada att vi hade vunnit. Jag gick från banan med en bra känsla, inte den bästa men vi vann!.

Enligt Wesley så skulle vi ha vunnit 2-0 för att gå vidare ur gruppen. Jag blev helt klart nedstämd och bestämde mig för att duscha och äta lunch.

När jag sitter och äter ser jag Wesley och han visar tummen upp. Min reaktion var ”är det sant!. Yes, vi har en match till.”

Vi har ett bra team med oss här i Prag. De som är med oss är jag, Karin, Wesley (tränare), Elias (assisterande tränare), Tomek (gör statistik) och väldens bästa hejarklack Jossan och hennes familj (Johan och deras dotter Isabelle).

10372553_10152058883075950_2160822883921967107_n (1)

När vi skulle möta ryskorna klockan 18.00 så hade vi en bra strategi hur vi skulle göra. När vi gick in på banan så hade vi aggressiviteten som aldrig förr. Jag slog hårt, Karin slog hårt! Vi var väl förberedda.

Visselpipan drog igång och matchen var igång. Den ena tjejen (som vart med OS osv, grymt bra tjej) pressade mig väldigt bra i serven. Jag tycket att jag klarade av det okej men dessvärre kunde jag inte anfalla på högerkanten. Jag slog så många ut att jag inte vill veta antalet!. Jag var inte frustrerad eller stressad utan i vår time out som vi tog, tog jag initiativet med Karin som rådgivare om att byta sida.

Det gick så mycket bättre. Mitt självförtroende ökade steg för steg. Mina mottag var bättre än jag trodde och Karin passade som en gud.

De fortsatte att pressa mig även om jag stod på vänstern men jag kände ett lugn inom mig, serva på, jag ska slå så hårt jag kan i era ansikten.

Detta räckte tyvärr inte och vi förlorade 2-0. Känslan när jag lämnade banan var härlig. Jag gjorde något åt saken i stundens hetta med Karins hjälp. Jag möttes av Jossan och Elias med två stora leenden på läpparna! Att se de två le och vara glada även om vi förlorade gjorde mig ännu mera lugn och varm i hjärtat.

Imorgon åker vi till Österrike för nästa turnering. Idag är vi helt LEDIGA, sist vi var helt lediga var den 14 maj…. Så denna dag är verkligen behövlig.

TACK alla som har stöttat mig och Karin. Jag blir så glad varje gång ni skriver, kommenterar eller gillar både på min hemsida och på facebook. Så fortsätt med detta, det får mig att le varje gång.

Lite spelbilder från turneringen:

Prague Open 2014 Prague Open 2014 Prague Open 2014 Prague Open 2014Prague Open 2014 Prague Open 2014

 

 

Dessa bilder är tagna av Harald Hofheinz

10338513_745821155440860_3464347801540118183_o 10368949_745821138774195_2350615033207178781_o 10317735_745821108774198_5497992137662899907_o

 

 

7 Comments

  1. Susanne Malby · maj 24, 2014 Reply

    Heja er! Och heja dig Nina! Bra att du fokuserar på prestationen! Grymma resultat har ni redan och bättre kommer det bli! Heja heja!

  2. stefan · maj 24, 2014 Reply

    Hej hjärtat! Synd att ni åkte ut, men bara fortsätta att kämpa! Ser inga getingar på bilderna? Gillar de inte dig utomlands..tihi… Var rädd om dig puss puss

    • Nina · maj 25, 2014 Reply

      Hahahah du får mig att skratta varje gång!! det kommer aldrig att sluta vara roligt!!.hörs snart puss puss

  3. Allan Vincentz · maj 24, 2014 Reply

    Hey Nina,
    Læser dine tanker om jeres træning/spil med stor glæde. Du skriver 100% ærligt, og man kan mærke, at det kommer fra hjertet. Blive ved med det. Håber vi ses senest igen næste år i Fortaleza 🙂

    Allan

  4. Josefin med familj · maj 28, 2014 Reply

    Hej Nina
    Tack för dagarna i Prag och tack för dom fina orden. Vi tyckte alla tre att det var så kul att se er spela och få heja fram er ”live” istället för på nätet där man annars följer er med spänning. Det var härligt att se din kämparglöd, ditt stora block och din näve som knöts när ni vunnit en svår boll. Fortsätt kämpa och ha KUL så lovar vi att komma och titta på er snart igen.
    Många kramar Jossan. Johan & Isabel

Leave a reply