Uppdatering av säsongsbästa del 2

Uppdatering av säsongsbästa del 2

 

Ni är så otroligt härliga ska ni veta. Alla ni där ute som läser, kommenterar, gillar med mera. Ni ska veta att det värmer så otroligt mycket!

Så för er som missade att läsa del 1 av denna sammanfattning kan läsa den HÄR.

För er andra som redan läst del 1 kommer fortsättningen här….

Som jag nämnde lite fort i del 1 så är det tekniska mötet alltid dagen innan turneringen och nu hade vi ju kvalat in och därmed blev det ett till möte på tisdag kväll. Vi visste ju att det var två brasilianska lag i kvalet och misstänkte att spelarrepresentanterna skulle säga något under mötet. Självklart gjorde de det. Det blev en stor diskussion om detta och i flera minuter pågick detta. Från spelarna Ludwig (Tyskland), Meppelink (Holland) och Van Iersel (Holland) frågade de om och om igen hur reglerna kan ändras under säsongens gång. Hur det kan vara möjligt att det händer igen. (Jag visste inte detta men förra veckan när det spelades i Haag så hände samma sak fast på herrsidan, men ingen tog upp det då). Svaret vi/de fick var att det brasilianska laget Larissa/Talita fick ett så kallat ”wild card” in i kvalet men att det bestämdes sent. Summan av kardemumman så blev varken de eller jag klokare av svaren av den tekniska handledaren.

En annan sak som också kom upp var att schemat för kvalet inte stämde. På damsidan skulle ett lag från USA möta ett japanskt lag klockan 09.00. Saken var den att denna information kom ut strax innan halv elva och då gick USA tjejerna till sängs för att sova. Dagen därpå vaknar de och de ska inte spela klockan 09.00 utan klockan 10.00. Som tur var det framskjutet men detta är heller inte okej. Drama, drama, drama…..

Mötet var slut efter en längre stund och vi fick en goddiebag att ta med hem. I den fann vi en yogamatta, information om turneringen med mera. Schemat hade vi inte fått utan kände att vi åker hem och tittar på nätet. (i efterhand så skulle vi stannat kvar men de sa att det är bara att åka hem för så fort de uppdaterar systemet i deras datorer så kommer det upp på nätet).

Runt halv elva på kvällen så får vi reda på vilka vi möter i gruppen. Första utkastet var att vi skulle möta två brasse lag i gruppen men 15 minuter senare så ändrades det och vi skulle möta helt andra lag. Så detta system som de har börjat med har massa buggar och jag litar inte på den för fem öre….

I alla fall så hade vi USA, Canada och Italien i gruppen. Vi började med att spela mot USA på onsdag morgon klockan 08.30. Min idol och förbild har alltid varit Kerri Wlash och för första gången i hela mitt liv fick jag skaka hand med henne och spela mot henne. Det var en otrolig känsla att så där på banan men så fort domaren hade blåst igång visselpipan försvann denna person i mina ögon och jag spelade bara med Karin. Det fanns ingen respekt mot henne utan vi hade inställningen att vi ska vinna eller åtminstone ge de en match…

Tyvärr så går det inte som man planerar. Vi torskade med 2-0. Vårt spel hade sänkts en nivå och de läste oss så sinnessjukt bra. De stod på de ytorna som var våra favoriter och även om det inte var våra favoriter så stod de där och plockade upp våra bollar.

Det var verkligen en erfarenhet att spela mot de och nu inser jag mer och mer att vi är inte långt ifrån att vara i toppen och kunna utmana de och till och med en dag kunna slå de. Vägen är lång men vi ska lyckas!

Det var bara att åka hem och ladda för nästa match som var mot Canada. Jag och Karin har aldrig mött de tidigare och var däför väldigt fokuserade (speciellt efter morgondagens match) att spela det spel Wesley har lärt oss. Vi hade bara som bild framför oss boll efter boll.

Matchen flöt på väldigt bra och vi hade överläge ( i min syn förvånansvärt lätt) med många bollar. Jag hade sjuka block och Karin hade sjuka försvar. Vi spelade faktiskt väldigt bra även om vi hade så många bollar upp. Oftast när man vinner med så stort i första set så slappnar man av och kan med det förlora hela matchen. Jag har sett det och det har hänt mig. Men när vi väl satt vid stolarna säger Karin; ”Ny match och 0-0 i set”.

Så sant som hon sa det laddade jag om i mitt huvud och hade igen ”ny boll” i mitt huvud. Settet började och vi drog ifrån direkt. Vi vann matchen med självförtroende, fokusering och aggressivitet. Siffrorna skrevs 21-12 och 21-13.

Efter en tuff arbetsdag satte vi oss i vår bil Berta och åkte hem. När vi väl kom hem hade Karin räknat ut att vi är vidare oavsett vad som händer dagen därpå. Det som är bra var ifall vi vann mot Italienskorna så att vi kom två i gruppen och med det skulle få en grupp trea i rond 1.

Den natten sov jag väldigt oroligt och vaknade med en stressande känsla att jag vill spela. Jag var så ivrig av att spela och spela bra som vi har gjort hittills.

Morgonen kom och vi skulle spela klockan 11.00 på en av sido banorna. Vi var taggade till tusen och ville verkligen ge italienskorna en match (17;onde rankade i turneringen). Första set så spelade de väldigt bra och vi var väldigt passiva. Menegatti en av italienskorna är en riktigt grym spelare, både i försvar och i anfall. Hon stod där Karin anföll och hade upp grym block uppteckning. 21-11 blev siffrorna tillslut. Riktigt surt måste jag säga och jag var irriterad.

I time outen så pratar jag och Karin ihop oss och går ut på banan med en lite kaxigare ton med aggressivitet. Det lönade sig för vi gav de en match. De fick verkligen kämpa för varje boll. Vi hade ett läge där vi hade set boll men tyvärr så kunde vi inte avgöra den. Det var den enda set bollen vi hade och tyvärr så förlorade vi med 29-27. SÅ nära… Men det är som Wesley säger; det räcker med två misstag så är matchen slut. Exempel 1 serve miss och ett anfall ut…

Ibland så går det för fort för att reagera… Men vi gav de en match!

Så vi blev tre i gruppen och var väldigt glad att vi tagit oss ur den. Nästa dag skulle vi möta Borger-Büte (Tyskland). De var 6 rankade i turneringen och är ett väldigt starkt lag tillsammans. De har spelat med varandra sedan 2010!

Hur matchen var mot tyskarna får ni reda på imorgon, fortsättning följer…..

Kramar på er!

Leave a reply