Uppdatering av säsongsbästa del 3

Uppdatering av säsongsbästa del 3

Nu har vi kommit till del 3 vilket är den sista delen av min berättelse under turneringen i Long Beach. För er som har missat del 1 och 2 rekommenderar jag er att läsa dessa först så ni hänger med om vad som har hänt… DEL 1 och DEL 2

Klockan 11.00 började matchen mot tyskorna Borger-Büthe. Jag var så laddad att nervositeten försvann i fokusering att vi ska spela så bra vi bara kan. Vi har haft en underbar laddning under alla våra matcher med min nya amerikanska familj. De har tagit hand om mig och Karin som deras egna barn. En härlig känsla med mycket kärlek vilket jag verkligen behövde. Ibland så handlar det om de små sakerna som exempel att Dan (pappan) åkte och köpte kaffe på Starbucks varje morgon eller att vi bad vid varje måltid.

Jag hade fått så mycket kärlek och pepptalk från hela familjen att jag var mer än reda att visa upp de vad jag kan.

Matchen började väldigt jämt men slutade med 21-19 till de. Andra set hade vi övertaget och kunde hämta hem settet med 21-18. Vi hade fått ett tredje set precis som jag och Karin ville ha. Vi visste att det handlar bara om några bollar för att vinna, kunna gå vidare till nästa rond, kunna slå ut ytterligare ett världstour lag. Vi spelade väldigt bra men låg under med 13-11 tror jag. Eftersom jag inte fokuserade på poängen så är jag lite osäker men det som hände var att vi tog flera viktiga poäng när det väl gällde. Vi kom upp till 13 lika. Vi servade, de attackerade bollen, Karin fick upp försvaret men på något sätt så befann jag mig i försvar. Jag kommer inte ihåg hur det gick till men Karin var vid nätet. Jag visste att Büthe skulle göra en parre över Karins block och därför väntade jag kyligt på den. Saken var den att jag tror Karin tänkte precis samma sak för hon backade i samma sekund som jag ska ta bollen. Bollen sticker mot motsatt riktining till mig och jag hinner inte upp den. Ställningen står 14-13 till de, Tyskarna har matchbollen. En boll, en boll, vi kan vända detta set och vinna. Våga vinna säger jag till Karin. Servern kommer på henne, hon gör ett perfekt mottag, jag ger henne ett perfekt pass och jag ser allt i slow motion, hon blir nerblockad och bollen stutsar i sanden. Domaren blåser, matchen är slut!

Hur snopet är inte det! Det är ju så små marginaler att jag blir galen. Vi tackade tyskorna för en bra match, tackade domarna och självklart varandra. Vi satte oss vid stolarna och jag försvann helt i min bubbla. Karin traskade till tältet där hela familjen plus vänner var och kramade om Karin. Jag traskade dit efter några minuter och fick massa kramar.

Folk pratade med mig men jag fick varken fram ett ljud, inte ens en nickning fick jag fram. Jag var så ledsen inombords samtidigt så otroligt stolt över mig och Karin. Jag satt i stolen och tittade ut ur tältet som familjen hade ställt upp. Jag var tom i blicken, tom i huvudet, samtidigt som massa bollar från matchen flashar tillbaka. Tänk om jag gjorde så, varför gjorde jag inte så, om jag hade passat bättre på just den bollen, varför var inte den bollen på linjen osv… Efter en stund så frågar Michelle mig igen (hon hade frågat mig 3-4 gånger innan) om jag ville ha en bar för det såg ut som jag behövde någon slags energi. Jag tittade på henne och nickade. Efter jag hade ätit den så började jag se saker runt om kring mig, jag fick tillbaka energin igen.

Sammanfattningsvis så är jag så otroligt stolt över Karin, mig, vad vi har visat oss att vi är kapabla till att göra. Vi kan verkligen röra om i grytan vilket vi gillar och speciellt så gillar vi vara ”underdogs”. För mig har denna turnering, vistelse i USA betytt så otroligt mycket för mig! Mitt självförtroende har vuxit, jag har fått så mycket kärlek från personer jag precis har träffat och jag har en erfarenhet som jag kommer att kunna dela med mig av i många år.

De sista orden som jag vill skriva är ett stort stort tack till familjen Dan, Pat och Michelle som gav mig så otroligt mycket kärlek, uppskattning, självförtroende och förmågan att tro igen (vad jag menar med tro, behåller jag för mig själv). Jag räknar med att träffa de igen nästa år samma kanal, samma plats, samma tidpunkt. Massa kärlek till ER!

Leave a reply