Ninas äventyr till sjukhuset

Jag har större förståelse för varför man undviker sjukhus utomlands. Detta är andra gången som jag besöker ett sjukhus i brasilien. Förra gången var exakt ett år sedan och jag hade problem med tarmarna.

Denna gång är en rolig historia må jag säga. Det började i onsdags morse. Karin kände lite i halsen och istället för att riskera att bli sämre så avstod hon från dubbel passet med beach.
Jag gick till träningen och det var block som stod på schemat. Mitt favoritmoment i beachvolley. Varför jag gillar det är för att utvecklingskurvan går uppåt och jag får mer och mer förståelse hur jag ska tänka.
I alla fall så var det en väldigt bra träning. Jag var fokuserad och motiverad, jag förstod när jag inte gjorde rätt. Allt var kanon tills en av bollkillarna slår helt fel och träffar mitt högra lillfinger. ( jag visar en liten bild här nedan eftersom den inte är den vackraste)…
IMG_3944
Jag tar tag i fingret med vänstern och känner hur den riktar åt fel håll. Min reaktion (tack för det) var att jag ”knäckte” tillbaka den. Jag hörde ett ljud, ett ljud som låter när man bryter en kvist. Jag reflekterade inte så mkt mer över situationen. Jag tejpade fingret och körde vidare med block.
Jag hade ont under hela träningen men blockerade känslorna för jag tänkte detta är en bra träning mentalt, att träna med smärta som skulle kunna uppstå under en viktig match.
Under dagen (onsdagen) så blev det bara värre och värre. Fingret blev blått, svullet och böjt. Min tanke var aldrig att jag inte skulle träna under eftermiddagen. Jag kom till träningen och kunde varken slå eller göra något med handen. Jag testade göra bagger men de gjorde ont varje gång slaget kom.
Träningen började och jag tränade med matilida, emma och tina. Det enda jag trodde jag kunde göra var mottag och pass. Men märkte fort att det gjorde ont när serven kom. Jag överlevde cirka en timme innan jag kände att jag får kliva av.
Tankarna gick fram och tillbaka om jag ska åka till sjukhuset eller inte. Efter mycket tveksamheten så åkte jag till sjukhuset på torsdag morgon. Att besöka sjukhuset här var intressant må jag säga. Ett äventyr som började och äventyret har inte slutat.
Jag, Karin och Wesleys mamma tog en taxi till ett av de två sjukhusen som vi besökte. Vi kom dit och de berättade att deet skulle kosta 350 real för att besöka en läkare och bestämmer läkaren att jag sla röntga handen då kostar det ytterligare 300 real. Den totala kostnaden skulle bli alltså cirka 2000 kronor!!!!! Detta är inget alternativ att lägga ut så mycket pengar.
Som tur är pluggar Wesleys syster till läkare och kunde fixa ett intyg så att jag kunde göra röntgen och skippa läkarbesöket. (Sparade in ca 1000 kronor!!!) Vi åkte på morgonen men systern skulle fixa en remiss till kvällen.
Dagen gick och jag körde fysen med en hand och eftermiddagsträningen blev det intervaller i sanden. Det var tungt eftersom vi hade precis kört ben på gymmet. Jag filmade när Karin tränade och sedan hjälpte jag till att assistera Elias med att ge bollar.
Kvällen kom och återigen satte vi oss i taxin för att åka till ett sjukhus som var gratis att träffa en läkare. På vägen dit så passerad vi många intressanta områden, med andra ord inte de säkraste områdena. Vi passerade gay gata, en prostitutions gata både för kvinnor och män, vi passerade en tjej som stod bokstavligen i underkläder, det kostar cirka 400kr för att hyra en tjej men sedan beror det på vad hon ska göra/går med på. (onödig fakta men intressant, tycker jag. haha)
När vi väl kommer fram till sjukhuset, går ur taxin är det som att gå in i en bubbla. En hemsk bubbla, mådde verkligen dåligt av att vara på detta sjukhus. Ambulanser stod utanför, en kvinna som hade blivit biten av en skorpion, en kille var halv gipsad, en taxi kommer in med en liten pojke som hade varit med i en mc olycka…. Karin fick inte gå in på området bara Wesleys mamma, så vi gick in i sjukhuset om man nu kan kalla det….
Vi kommer fram till en disk där två damer sitter, jag förstår ju ingenting men de pratar med varandra och sedan så säger mamman att vi ska gå. Karin som är min översättare berättar för mig att jag får inte träffa en läkare för att jag blöder inte tillräckligt…. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta… Vad är det för uttalande?!!!….
Summan av kardemumman vi åkte tillbaka till det dyra stället men det visade att (klockan var då 20.30) att de inte tog in mig för jag inte var tillräckligt skadad….. Så åter igen hem och komma tillbaka dagen därpå.
Sååååå imorse klockan 07.30 var jag på sjukhuset och fick röntga min hand. Det gick smidigt och inte lång väntan. På tisdag så får jag svaret vad som hänt. Förhoppningsvis så har den bara gått ur led men att jag fixade det själv. Det jag vill veta är om allt hamnade rätt när jag själv vred tillbaka fingret. Gips eller något sådant räknar jag med att det går bort och även om de säger det så är det inget alternativ…
Så resultatet får ni på tisdag helt enkelt, lika spända som jag……not…

1 Comment

  1. Syrran · mars 19, 2015 Reply

    Älskade syster vilket äventyr du får vara med om.
    Nu räcker det

Leave a reply